Gopeking.net har många flitiga skribenter, en av de mest berömda är signaturen Otis. Han skrev under vintern 2001/2002 en rad krönikor om IFK:s historia. Dessa publicerar vi här i samlad form.

Våren har kommit till Norrköping igen och året är 1897. Grönska och optimism föds på nytt. Eleverna på stadens Läroverk har hårda skoldagar och berikar gärna sin fritid med nya idéer. En modern ungdomstidning; Kamraten, lockar många elever till läsning. Tidningen stimulerar ungdomar att "närmare bekanta sig med Ungdomens fria rörelse - idrotten". Två av läsarna är de båda läroverksgrabbarna Gunnar Nisbeth och John Uggla. De skickar ett brev till IF Kamraterna i Stockholm och den 29 maj 1897 stiftas Kamraternas 17:e krets med hemort Norrköping. De båda ungdomarna har föga anande lagt grunden till en kommande storklubb.

IFK Norrköping var inte den första föreningen som bildades i Norrköping. Redan 1869 bildades Skarpskytteföreningen och året därpå Simsällskapet. Norrköpings Gymnastikförening, NGF, hade många idrotter på sitt program och var först i staden även med fotbollen. Gymnasterna hade skickat tre man till en gymnastikfest i Uppsala. Det starkaste minnet från resan blev en lek som de sett och som kallades fotboll. Med i bagaget till Norrköping hade de också en fotboll som Göteborgs Bollklubb skänkt. NGF hade styrkta av intresset planer på att bilda en särskild bollklubb inom föreningen men beslutade istället att "fotbollsspel skulle intagas uti öfvningarna".

Någon idrottsplats fanns ännu inte i Norrköping men man klarade sig med Militärskolans gård (idag Komvux) i närheten av dagens Idrottspark. Fotbollen hade ännu inte tagit ordentlig fart men på Getängen sparkades boll och samlade fler och fler intresserade. Bollen var i rullning och 1899 spelade NGF en intern match på Läroverkets idrottsfält. I England hade man spelat landskamp i fotboll redan 1872. Går man längre tillbaka i tiden, stadgades reglerna 1866, då inslagen av rugby togs bort i fotbollen. Tidigare fick t ex alla spelare ta bollen med händerna!

Fotbollspremiär för IFK
1902 var det dags för IFK Norrköping att begå fotbollspremiär, förlust 1-2 mot Läroverket. Året därpå blev det fart på verksamheten när Gottfrid "Masen" Johansson från Falun dök upp på Getängen. "Masen" hade varit på en Englandsvistelse och lärt sig mycket om fotboll. Han hade mycket att lära ut och ordnade också IFK:s första matchdress. 1905 berikades fotbollen i vår stad ytterligare av Mr. Taith från Tottenham Hotspurs.

IFK:s första internationella utbyte ägde rum 1904. Motståndare var ett lag bestående av sjömän från den skotska ångaren Lowart. Seger för IFK med 2 -1. Mot inhemskt motstånd var det blandad utdelning och det första DM - tecknet som delades ut erövrades av IFK Norrköping. Seger i semifinalen mot IFK Linköping med 13-0 och 8-1 i finalen mot Sleipner. IFK hade många tuffa duster med de randiga och i DM-finalen 1919 bröts DM-sviten på 10 raka segrar just av Sleipner.

Första fotbollsturnén
1924 åkte IFK på sin första fotbollsturné. Laget spelade sex matcher i Polen och vann tre av dem. I de polska tidningarna fick IFK fina lovord. 1924 var också det år som den efterlängtade allsvenskan drog igång. Tredubbelt Göteborg i toppen och på 12:e och sista plats hamnade årets svenska mästare, Hammarby! Mer om detta i nästa krönika.

Premiär för Allsvenskan
1924 startade den efterlängtade allsvenskan. Om det råder Stockholmsdominans idag var det Västkusten som firade triumfer då. Tre Göteborgslag i topp de tre första åren. Söders stolthet och tillika årets svenska mästare fick ett tufft premiärår, tolfte och sista plats med degradering som följd. Här är lagen och dess placeringar i den första upplagan av allsvenskan:
1. GAIS
2. IFK Göteborg
3. Örgryte
4. Helsingborg
5. AIK
6. Landskrona
7. Sleipner
8. IFK Norrköping
9. Eskilstuna
10. IFK Malmö
11. Västerås IK
12. Hammarby

Vid en genomgång av alla lag som spelat allsvenskt under åren hittar vi många "udda" lag. Vad sägs om t.ex. Stattena (Helsingborg), Billingsfors (Dalsland), Westermalm (Stockholm), Reymersholm (Stockholm), Gårda (Göteborg och Gunnar Grens klubb) och varför inte Brynäs. Kuriosa inslag men tyvärr också ofta dagsländor. Noterbart är också att allsvenskan spelades höst-vår fram till 1959 då den ändrades till vår-höst. I förbigående måste nämnas att för att komma i fas med tiden blev säsongen 1957/58 därför den klassiska maratonsäsongen då lagen möttes tre gånger! IFK Norrköping blev denna säsong tvåa.

IFK Norrköping var trögstartade IFK hade ännu inte organiserat laget och prövade sig fram med olika spelare. Under 1920-talet blev det blygsamma placeringar med långt fler förluster än vinster och dessutom ett par riktiga bakslag. De största förlusterna i allsvenskan i klubbens historia kom 1928 och 1929 med förluster på hela 0 - 11 mot Örgryte respektive Helsingborg. Den enda riktigt stora stjärnan i laget var Torsten Johansson som kom att betyda mycket för klubben både som spelare och ledare. 1930 räckte IFK inte till i den allsvenska konkurrensen och tvingades ta det tunga steget ut ur finrummet.

1930-talet präglades av fortsatta motgångar
Laget spelade bra i seriespelet men det gällde också att klara kvalet till den högsta divisionen. 1935 lyckades det men så kom det mörkaste året i föreningens historia, 1937. IFK drabbades av diskvalifikation då man betalat ut traktamenten mot gällande bestämmelser. Klubben upplevde en kris men som bekant är det också de som kan vändas till något positivt och stärka en individ likaväl som en förening.

Den stora vändpunkten
Torsten Johansson blev styrelsens och hela föreningens starke man. Till sin hjälp fick han den legendariske Carl Elis "Nalle" Halldén och senare även den kände Sigge Andersson. Klubben gjorde en mäktig kraftsamling och Nalle startade sina berömda resor med "gamle Svarten". Första resan gick till Emmaboda och genom att bjuda hela familjen Holmqvist på ärtor och fläsk värvades "Mulle" och "Masse". Grunden var lagd till ett blivande storlag och tider skulle komma! Tider med guld och dominans inte bara inom landet. 1940-talet stod för dörren och en uppvisning av gigantiska mått.

Storhetstiden börjar
Efter det mörka året 1937 skulle det komma ljusare tider. Först bara en beundrande tanke till den gamla arvfienden Sleipner. 1938 travade den randiga hästen hem allsvenskt guld med starka profiler som: Tore Keller, Gustav "Gurra" Wetterström, Arne Linderholm och Harry Andersson. Det glansfulla året blev också en milstolpe i klubbens historia och i början på 1940-talet tog storhetstiden slut i samband med generationsväxlingar.

För IFK:s del blev 40-talet istället början på en magnifik storhetstid. IFK gjorde en kraftsamling efter det mörka året 1937. Flera förstklassiga nyförvärv och en duktig ledning lade grunden till en storklubb. Under 40-talet blev det totalt 5 guld och det första kom 1943.Året därpå värvades "il canoniere" Gunnar Nordahl och gulden staplades på varandra. 1945, 1946, 1947, 1948!

Många landslagsuppdrag
De stora framgångarna medförde givetvis att många IFK-spelare kom att representera landslaget. 1945 hela sju spelare och i det landslag som vann OS i London 1948 deltog Torsten Lindberg, Bian Rosengren, Knut och Gunnar Nordahl, samt Nils Liedholm. Den uppmärksamhet spelarna drog till sig innebar också en baksida. Proffslivet lockade över bland annat Gunnar Nordahl, Nils Liedholm och tränaren Lajos Czeizler till Milan. De båda förstnämnda bildade där tillsammans med Gunnar Gren den världsberömda trion Gre-No-Li. I slutet på 40-talet var inte IFK med i guldjakten men nya framgångsrika epoker på både 50- och 60-talet skulle komma. Storhetstiden var inte förbi, giganten vilade bara lite inför nya stordåd.

Den berömda Englandsturnén 1946
Genom den berömda Englandsturnén skaffade sig IFK också internationellt rykte.
Charlton FC-IFK 2-3
Sheffield U-IFK 2-5
Newcastle-IFK 2-3
Wolverhampton-IFK 1-1

Matcherna sågs av sammanlagt över 120 000 åskådare och IFK fick mycket stor uppmärksamhet både i Sverige och utomlands. På rikspressens löpsedlar täcktes hela sidorna med rubriker som:
"Sheffield-direktörer grät när Peking gjorde 5-2"
"Engelsk fotbolls tyngsta fall, Sheffields stora förlust"
"Triumf för Norrköping-våldsamma publikovationer"
"Norrköping är ett av världens bästa lag"

En storsuccé som verkligen gav genklang. Det lär till och med finnas en grammofoninspelning på 78-varv där den kände underhållnings- och sportlegenden Lennart Hyland refererar IFK:s matcher. Detta i kombination med de löpsedelsrubriker ovan från Expressen, Stockholmstidningen och Idrottsbladet ger en bra bild av vilken hög dignitet denna turné verkligen hade.

GUNNAR NORDAHL - "IL CANONIERE"
Den förste och den störste. Efter OS-guldet i London 1948 blev utländska proffsklubbar intresserade av svenska fotbollsspelare och Gunnar Nordahl var ett attraktivt namn. Han hade anbud att bli proffs i Paris 1948 men ville inte lämna Sverige. Året därpå kunde han dock inte motstå locktonerna från Milan i Italien. Milandirektören ringde till Nordahl som då arbetade på brandkåren i Norrköping och erbjöd ett 2,5 års proffskontrakt. Det blev succé och Gunnar Nordahl förnyade kontraktet två gånger.

De första åren
Gunnar Nordahl växte upp i det lilla samhället Hörnefors tre mil från Umeå i västerbottens län. Familjen bestod av pappa, mamma, tre systrar och fem bröder som alla bodde i ett rum och kök! Sammanhållningen var stark och barnen fick tidigt hjälpa till med familjens försörjning. Gunnar började redan som 13-åring att köra ut drycker för ett bryggeri och fick sedan arbete på sulfitfabriken i Hörnefors. Det blev både långa och tunga arbetsdagar men bröderna Nordahl hade alltid tid över för att spela fotboll efter arbetet. Planen låg bara några hundra meter från hemmet och lockade de fotbollsälskande bröderna. Snart fick klubbarna i Sverige upp ögonen för bröderna och framförallt Gunnar. Via Degerfors kom han till IFK Norrköping och inledde en succékarriär. Efter sin magnifika proffstid i Italien blev Gunnar tränare i IFK och var staden trogen till sin död 1995.

En fantastisk meritlista
Gunnar Nordahls meritlista är imponerande. Han vann den allsvenska skytteligan 1943 med Degerfors och med IFK Norrköping 1945, 1946 och 1948. I januari 1949 flyttade han till AC Milan och där blev han skyttekung fem gånger: 1950, 1951, 1953, 1954 och 1955. Han fick guldbollen 1947, tog OS-guld 1948, svenska mästare med IFK Norrköping fyra gånger och italiensk mästare med AC Milan två gånger. Mäktigt!

Under sina 33 landskamper för Sverige 1942-1948 gjorde han 43 mål och fick ord om sig som "världens bäste center". Att antalet landskamper inte blev fler berodde på att, i mitten på seklet, inga professionella spelare togs ut till landslaget.

IFK:s största
Gunnar Nordahl kommer alltid att inta en hedersplats i föreningens historia. Hans insatser och uppträdande både på och utanför planen gjorde honom mycket omtyckt. Alltid ödmjuk, positiv, generös och vänfast. Gunnar Nordahls staty utanför klubbhuset påminner om både sin och klubbens storhetstid. En viktig länk mellan historiens vingslag och dagens verksamhet. Den påminner också om landskampen mot Norge 19 sept 1948 när Sverige vann med 5-3 och Gunnar Nordahl gjorde samtliga fem mål. Minnesvärd är också den allsvenska matchen mot Landskrona 1944 där Gunnar Nordahl gjorde 7 (sju) mål och dessutom i följd!

Efter den stora skördefesten på 40-talet, som inbringade fem medaljer av ädlaste valör, vilade giganten. Dock bara en kort tid och 1952 var det dags igen, nytt guld. En generationsväxling i kombination med Gunnar Nordahls och Nils Liedholms flytt till Italien påverkade givetvis lagets slagkraft. Kvar av det forna mästarlaget var bara målvakten Torsten Lindberg men nya spelare fyllde framgångsrikt tomrummen. Åke "Bajdoff" Johansson, Bengt "Julle" Gustavsson, Herbert Sandin, Henry "Putte" Källgren med flera. Under andra halvan av decenniet presenterade sig också ytterligare verkliga favoriter som Harry Bild, Sven Axbom och Torbjörn Jonsson. IFK var åter dominerande och inför 32.000 lyckliga åskådare på Idrottsparken blev det guld igen 1956. Malmö FF besegrades med 2-1 i seriefinalen och en mindre ståplatsläktare rasade, turligt dock utan några allvarligare personskador. Året därpå, 1957, bärgades klubbens åttonde guldmedalj. En utmärkt present på klubbens 60-årsdag.Detta var också det år när hela 7 (sju) IFK-are var med i det svenska landslaget mot Österrike!

Den dramatiska nödlandningen
1952 hade kunnat bli ett mörkt år i IFK:s historia. Laget hade varit på en inbjudningsturné med anledning av Real Madrids 50-årsjubileum och var på väg hem. Över de stora bergsmassiven Pyrenéerna råkade planet ut för motorkrångel. Den ena motorn på DC 3:an sprutade ut olja och risken för en explosion var överhängande. Tack vare en mycket skicklig pilot slutade skräckupplevelsen lyckligt. Hjälten, norske Morten Ree, var stridspilot under andra världskriget och hade stor flygerfarenhet. Han nödlandade på stranden vid Bordeaux med beundransvärd skicklighet och samtliga ombord klarade sig.

IFK - ett lag med många internationella utbyten
IFK Norrköpings succéfyllda Englandsresa förde med sig att klubben fick internationell uppmärksamhet. Landslagets OS-guld i London bidrog givetvis också till en positiv dragningskraft även på svensk klubbfotboll. IFK gjorde en mängd besök på olika celebra platser runt om i världen. Förutom Spanienäventyret 1952 var klubben två år senare på en 40 dagar lång turné i Sydamerika, "Copa Montivideo". En annan minnesvärd resa gick 1950 till Afrika. IFK spelade på platser som Addis Abeba, Nairobi och Mombasa. Det var en tryckande hetta och tunn luft men det hindrade inte laget från att vinna samtliga 9 matcher med den förkrossande och imponerande målskillnaden 50-3! Prisutdelare var den abessinske kejsaren Haile Selassie som förärade de överlägsna vinnarna med en gigantisk halvmeterhög pokal, som omväxling av silver. Under detta årtionde erövrade IFK ytterligare 3 guldmedaljer men en stagnation var tyvärr också i vardande. Årtiondet inleds på ett formidabelt sätt med guld 1960, 1962 och 1963. I Fotbollsboken står att läsa " Var skall detta egentligen sluta? Ja, jag bara frågar mig men böjer mig samtidigt i beundran och respekt för denna koloss med ett sådant tekniskt raffinemang och ett sådant välsmort maskineri att dess make med all sannolikhet aldrig skådats som historisk svensk klubbenhet." Detta var efter IFK:s nionde triumf och guld.Avståndet till IFK Malmö på andra plats var hela 7 poäng (2 poäng för seger) och till trean Örgryte 14 poäng. Året var 1960 och IFK förlorade bara en enda match i serien och hade den smått fantastiska målskillnaden 75-26!

Fest på Parken
Det sevärda och för alltid oförglömliga radarparet Harry Bild och Örjan Martinsson dundrade tillsammans in 34 mål, broderligt fördelade, och slitvargen och ytterhalvan Torbjörn Jonsson svarade för 15 mål. På parken var det rena orgier i mål och underhållning, 7-0 mot IFK Göteborg och 6-0 mot Hammarby var mäktigt. Den granithårde Bild med sina oannonserade fruktade skott kompletterades av eleganten Martinsson. På högerkanten trollade Uffe Jansson, dirigenten Gösta "Lövet" Löfgren från Motala höll i taktpinnarna, Åke "Bajdoff" Johansson var resen i försvaret och målet vaktades av Bengt "Zamora" Nyholm men framförallt var det lagets triumf där alla spelare var betydelsfulla.

Björn Nordqvist och Ove Kindvall stora profiler
Under 60-talet värvades Björn Nordqvist från Hallsberg och han kom att bli en mycket framgångsrik landslagsman med hela 115 matcher. En försvarsklippa av stora mått. Från IFK:s egna led kom eleganten och skarprättaren Ove Kindvall. 8 september 1966 lämnade han klubben för lyckat proffsspel i Europa. Avskedsmatchen mot AIK spelades inför över 17.000 åskådare som taktfast skanderade och stående hyllade "Ove, Ove, Ove". Matchen slutade 6-0 till IFK och Ove tackade för sig med att göra 4 mål på de gul/svarta! Efter matchen bars han i guldstol av sina lagkamrater och firandet fortsatte under publikens jubel. Tilläggas bör att Ove Kindvall vann skytteligan med 20 mål trots att det återstod 6 omgångar av allsvenskan när han lämnade klubben för sina proffsäventyr.

Den oundvikliga stagnationen
Efter IFK Norrköpings fantastiska uppvisning under tre decennier med 11 guld och internationella framgångar kom en oundviklig stagnation som började i slutet på 60-talet. Viktiga spelare slutade av åldersskäl och andra lockades till proffslivet. För alltid finns dock minnena från denna glansepok kvar och bildar en röd tråd i storklubben IFK Norrköpings historia.

IFK All Star Team från 1940 till 1970
Här är mitt personliga favoritlag från storhetstiden. Med plats för alternativa spelare och positioner. En blandning av vördnad, respekt och beundran.

Torsten Lindberg
Björn Nordqvist - Åke "Bajdoff" Johansson - Knut Nordahl
Bengt "Julle" Gustavsson - Torbjörn Jonsson - Gösta Löfgren - Nils Liedholm
Harry Bild - Gunnar Nordahl - Ove Kindvall