090511 [23:28]

Ja ä int bitter...

Publicerat av: Daniel Froste

Att slänga mig med pessimistiska superlativ är inte min grej, men på vägen hem från Idrottsparken denna kväll känner jag för att göra ett undantag. I mitt huvud radas det upp slagdängor som får en Lasse Anrell i storform att framstå som en flickscout.

Inga av dessa rader kommer tack och lov att publiceras. Det skulle spåra ur på gränsen till personangrepp.

Jag upplevde något ikväll som jag inte känt sedan en bitter kväll 2003. Jag önskade laget en överkörning och att det här ska leda till degradering. Det gick så långt att jag till och med vid friläget som gav 1-3 högt utropade –”sätt dit bollen nu!”. Känner jag mig som en dålig supporter för det? Absolut inte. Förmodligen är det någon form av skyddsmekanism för att försöka skapa lite distans. För det är en tynande tillvaro vi lever i. IFK Norrköping och dess styre har lyckats göra det till en konstform att misshandla klubbmärke och supportrar.

Vid ett tillfälle när jag noterar i mitt block att något positivt med publiksiffran är att buropen inte blir lika kraftiga slår Arvhage bort en enkel passning och hemmapubliken utbrister i ett spontant hånskratt. Det är inte längre bara resten av Sverige som skrattar åt laget, till och med Norrköping skrattar åt klubben som bär stadens namn.

I halvtid summerar jag och mina kollegor att om det fortsätter så här en halvlek till kan matchen lika gärna sluta 1-5. Göran Bergort ser tydligen något vi andra missat och berömmer insatsen i första halvlek. Det är sorgligt att se den uppgivne Bergort på presskonferensen efter matchen. Det utstöts klyschor om att bollen inte rullar vår väg och att vi inte är på tårna.

Jag har svårt att se vad Göran kan förmedla till en av superettans dyraste trupper för att få dem att prestera vad de är betalda att göra.

IFK Norrköping för en kamp om sin existens som elitklubb både ekonomiskt och sportsligt. Det är minst en kamp för mycket och undertecknad är ytterst tveksam till att man går segrande från båda slagfälten.

Det är med ett blödande och svårt sargat IFK-hjärta jag en kväll som denna kan känna att konkursen vore en befrielse. Det har gått så långt att jag är tveksam till om jag kommer besöka Idrottsparken mer i år.

Det är dags för mig att ta en Time-Out. Så finns det skribenter där ute som vägrar ge upp hoppet så är ni varmt välkomna till redaktionen.

Och jo… Jag är nog ganska bitter!

Kommentera artikeln