090707 [13:45]

Thordar tillbaka = F.E.S.T.

Publicerat av: Jörgen Löwenfeldt

IFK vinner igen. Det kan vara Burkens förtjänst. Det kan vara Russells förtjänst. Jag såg matchen via textmeddelanden på mobilen. Det var Thordarsons förtjänst.

'Vafan hände egentligen?'

2007 ordnade IFK Norrköping en i sitt slag enastående hemmafest, med dyra drinkar, starksprit och musiker av högsta lokala klass (Debbie och Lasse är nästan dubbelt så bra som Bunkeflos bästa band). Herregud så kul det var. Dansen! Minnena! Målen! Allt det där vi valde att inte komma ihåg!

Så kom baksmällan. Telefonen ringer, du svarar inte, men vaknar. Du har en bultande huvudvärk. Efter att med nöd och näppe lyckats hålla balansen når du köket. Lortig disk, krossat glas, tusenlappar i form av konfetti på golvet. På vardagsrumsbordet finner du ett A4-ark med rubriken 'MÅLSÄTTNING: VÄRLDSHERRAVÄLDE' och slutsatsen: 'NY ARENA FIXAR BIFFEN'. Du tar dig för pannan och ler generat.

I ett hörn i sovrummet finner du en hög med kontraktsförlängningar som under rusets påverkan verkade geniala - men jaja, det där med budget är inget som inte Fredrik Lundberg och PSI kan fixa.

Och så. Kallsvettig trycker du igång datorn, undersöker om du skickat iväg några oövertänkta pressmeddelanden. Det kan inte vara sant. 'Har jag gett den där islänningen exklusivitet på sitt tröjnummer?' Nu var han borta. Liksom allt annat som var kul.

Det har gått några år. Plötsligt är han tillbaka. Och lika plötsligt börjar jag komma ihåg vad som då gjorde IFK Norrköping så roliga att följa. Det där pinsamma minnet med nummer 18 blir en smula charmigt. Sånt gör man när man är kär. Det är fortfarande galet, och jag hoppas alltjämt att den nya ledningen - som fick städa upp skräpet efter festen och i samma veva blev övertygade nykterister - river upp beslutet.

Men. När Stefan Thordarson återvänder till Norrköping är det som första kapitel (kanske också det sista) i sagan om konungens återkomst. IFK vinner igen. Det kan vara Burkens förtjänst. Det kan vara Russells förtjänst. Jag såg matchen via textmeddelanden på mobilen. Det var Thordarsons förtjänst.

Mannen är 34 år gammal. Kontraktet är två månader långt. Det är inget långt halmstrå att hålla fast sig vid, så jag greppar det temporärt och försöker att finna något nytt inom en armslängds avstånd - och famlar efter Andreas Lind. Nja. Även denna fest verkar vara ödesbestämd att ta slut.

Men vem bryr sig?

Kommentera artikeln