|
091019 [07:20]
Nästa säsong – då!
Det här var nytt. En av fotbollens odödliga sanningar var på väg att utplånas. Plötsligt skulle det inte längre finnas en nästa säsong.
Ett av de mer minnesvärda partierna i Nick Hornbys roman ”Fever pitch” är filosoferandet kring nästa säsong. Författaren beskriver möjligheten till en ny chans som ett av fotbollens viktigaste element. Du kan inte dö. Nästa säsong börjar allt på nytt, som om fjolåret aldrig inträffat.
Förra måndagen satt jag på en restaurang i Krakow. Gång på gång knackade jag på mobiltelefonens tangenter. Ett sätt att förekomma skärmsläckaren. Till sist kom det förlösande textmeddelandet: ”3-2 slut, nära hjärtattack”. Jag ropade till – av reflex och inte dämpat.
Det var ytligt sett en seger mot Landskrona BoIS, men på djupet handlade det om klubbens – och intressets – överlevnad. En vecka senare konstaterar jag levnadsvist att vi blint famlade mot undergången, vippade en stund på kanten, men tippade över på rätt sida. Nu ligger vi här och djupandas. Inte lyckliga, men lättade.
Tankarna klarnar och vi börjar fundera. Vem räddade oss? Vem får veckans ros av Göran Bergort? Ett namn. Stefan Thordarson förde klubben till allsvenskan, javisst, men det var inte skäl nog att frysa tröjnumret. Att rädda livet på klubben – ja, då är det motiverat. För det är vad han har gjort, varken mer eller mindre. Vi är skyldiga honom åtskilligt. #18 för alltid.
De närmaste fem månaderna slipper vi fler nära-hjärtattacks-matcher. Vi har gott om tid att resa oss upp, gå hem och på kammaren summera varför vi sånär kom att dela serie med Hammarbys juniorlag, bli ett mittenlag på Bollspelaren, tömmas på sponsorpengar och talang och omedelbart förbises när stans skolbarn väljer lag för en livstid. Bara en oväntad comeback – och en blomstrande Imad Khalili – stod emellan.
I kväll sitter jag visserligen hemma på min kammare, men jag kommer inte att presentera den stora analysen. Sant är att ekonomin var kass. Vi ersatte därför inte vår sargade anfallare. Fram till det blev ohållbart. Och visst är det sant att spelare fotbollsinvaliserades stup i kvarten, men i många fall handlade det om en för lagbygget livsviktig 37-åring från Simonstorp.
Sant är att förutsättningarna varit sämre än vanligt, men lika sant är att klubben underpresterat. Ja. Det är ett understatement.
Lättade men också arga och oförättade har vi återvänt till samma kammare som varje oktober, blickar fram emot en vinter med turbulens. Avgå alla, skanderar vi, fram till alla verkligen lämnar sina poster och ersätts med oprövade kort som mycket väl kan vara frälsarna, då inget ännu tyder på motsatsen. Drösvis med möjliga startelvor avhandlas innan vi når konstgräspremiären. Med andra spelare? Ledda av en ny tränare? Och ett kontinentalt spelsystem? Utan fruktsallad? Klapp-klapp säger passningsspelet, och en lyrisk David Iwung rapporterar från Cypern. Vi topptippas och det börjar om.
Det finns en nästa säsong.
Då jävlar ...
3 Kommentarer
Oops ... ändrar.
//Nisse K
Tack så mycket!
091019 [23:08] - CaddE
Fast... Även om du satt i Krakow i söndags så spelades matchen förra måndagen ;)
091019 [21:36] - Nisse_K
Mycket bra krönika Jörgen, både till form och innehåll.
Sida: 1
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera artiklar.
|
|
Nästa säsong är (nästan) allt möjligt.
|
